Att stabilisera den fasta elektrolytgränssnittet (SEI) är fortfarande en viktig utmaning för kiselbaserade litiumjonbatterianoder. Legering av kisel med sekundära element som bor har framstått som en lovande strategi för att förbättra livslängden för kiselanoder, men den underliggande mekanismen är fortfarande oklar. För att åtgärda denna kunskapslucka undersöks systematiskt hur borkoncentrationen påverkar batteriets prestanda. Dessa resultat visar en nästan monoton ökning av livslängden med högre borhalt, där borrika elektroder avsevärt överträffar rent kisel. Dessutom uppvisar kisel-borlegeringsanoder nästan tre gånger längre kalenderlivslängd än rent kisel. Genom detaljerad mekanistisk analys utesluts alternativa bidragande faktorer systematiskt, och det föreslås att förbättrad passivering uppstår från en stark permanent dipol på nanopartikelytan. Denna dipol, som bildas av underkoordinerad och starkt Lewis-sur bor, skapar ett statiskt, jon-tätt lager som stabiliserar det elektrokemiska gränssnittet, vilket minskar parasitisk elektrolytnedbrytning och förbättrar långsiktig stabilitet. Dessa fynd tyder på att det elektriska dubbelskiktet, inom SEI-ramverket, är en viktig faktor vid ytpassivering. Denna insikt ger ett outforskat parameterutrymme för att optimera kiselanoder i nästa generations litiumjonbatterier.
Redaktörens anmärkning: Natriummetallbatterier är viktiga för storskalig energilagring och mobila elektroniska enheter som energilagringsenheter med hög energitäthet och låg kostnad. Prestandan hos elektrolyt och SEI begränsar dock livslängden och laddnings-/urladdningshastigheten för natriummetallbatterier. Hur gör LiTFSI skillnad i natriummetallbatterier? Här är ett exempel. Tack vare en specialforskning från Shuang Wan-teamet.
Abstrakt
Att konstruera en oorganisk-rik och robust fast elektrolyt-gränssnittsfas (SEI) är en av de viktigaste metoderna för att förbättra den elektrokemiska prestandan hos natriummetallbatterier (SMB). Emellertid stör den låga konduktiviteten och distributionen av vanliga oorganiska ämnen i SEI Na+-diffusionen och inducerar ojämn natriumavsättning. Här konstruerar vi en unik SEI med jämnt spridda högkonduktiva oorganiska ämnen genom att introducera en självuppoffrande LiTFSI i natriumsaltbaskarbonatelektrolyten. Den reduktiva konkurrenseffekten mellan LiTFSI och FEC underlättar bildandet av SEI med jämnt spridda oorganiska ämnen. Där den högkonduktiva Li3N och de oorganiska ämnena tillhandahåller snabba jontransportdomäner och högflödeskärnbildningsställen för Na+, vilket bidrar till snabb natriumavsättning med hög hastighet. Därför möjliggör SEI härlett från LiTFSI och FEC att Na∥Na3V2(PO4)3-cellen uppvisar 89,15 % kapacitetsretention (87,62 mA hg–1) vid en ultrahög hastighet på 60 °C efter 10 000 cykler, medan cellen utan LiTFSI endast levererar 48,44 % kapacitetsretention även efter 8 000 cykler. Dessutom uppvisar Na∥Na3V2(PO4)3-påsecellen med den speciella SEI en stabil kapacitetsretention på 92,05 % vid 10 °C efter 2 000 cykler. Denna unika SEI-design belyser en ny strategi för att driva små och medelstora företag att arbeta under extrema förhållanden med höga hastigheter.
Redaktörens anmärkning: Hur bidrar LiTFSI, CAS: 90076-65-6, till utvecklingen av sulfidbaserade litiumbatterier i fast form? Här är ett exempel. Tack vare den extraordinära forskningen från Fangyang Liu-teamet.
Abstrakt
Det smala elektrokemiska fönstret hos sulfidelektrolyter kan leda till olika felmekanismer vid gränssnitten mellan katod- och anodsidorna. Införandet av distinkta modifieringsstrategier för katod- och anodsidorna ökar komplexiteten i tillverkningsprocessen för sulfidbaserade litiumbatterier i fast tillstånd (ASSLB). I detta arbete användes en integrerad modifieringsstrategi genom att introducera litiumbis(trifluormetansulfonyl)imid (LiTFSI)-skal under våtförädlingsprocessen av Li6PS5Cl (LPSC), vilket framgångsrikt konstruerade robusta fluorerade gränssnitt in situ på både katod- och anodsidorna samtidigt. På litiumanodsidan undertryckte den minskade elektroniska konduktiviteten hos LiTFSI@LPSC och genereringen av fluorerade gränssnitt effektivt tillväxten av litiumdendriter, vilket ytterligare bekräftades av beräkningarna med densitetsfunktionsteori (DFT). Som ett resultat uppnådde Li|LiTFSI@LPSC|Li-cellen en kritisk strömtäthet upp till 1,6 mA cm−2 och stabil cyklisk prestanda över 1500 timmar vid 0,2 mA cm−2. På katodsidan förbättrade LiTFSI@LPSC inte bara Li+-transporten inom den sammansatta katoden, utan även LiTFSI-skalet sönderdelades in situ till LiF-baserad katodelektrolyt-mellanfas (CEI). Kapacitetsretentionen uppnåddes 98,6 % efter 500 cykler vid 2°C med LiNi₂₃Co₂₁₁Mn₂₁₂O₂ (NCM83) vid hög avstängningsspänning på 4,6 V. Den funktionaliserade LiTFSI@LPSC möjliggör omfattande, allt-i-ett-gränssnittsmodifiering för både anod- och katodsidan, vilket avsevärt förenklar gränssnittstekniken i sulfidbaserade ASSLB:er samtidigt som den levererar exceptionell elektrokemisk prestanda.
Litiumbis(trifluormetansulfonyl)imid (LiTFSI), med den kemiska molekylformeln C2F6LiNO4S2, är ett vitt kristallint eller pulverformigt organiskt ämne med hög elektrokemisk och termisk stabilitet. Som elektrolyttillsats kan LiTFSI appliceras i olika batterisystem såsom primära litiumbatterier, sekundära litiumbatterier och fastfaslitiumbatterier.
Litiumbis(trifluorometylsulfonyl)imid (LiTFSI), en nyckelkomponent i elektrolyten i litiumjonbatterier, är känd för sin utmärkta termiska och elektrokemiska stabilitet. Genom sin unika molekylära konfiguration bygger detta litiumsalt ett fast anjonnätverk i elektrolyten, vilket inte bara avsevärt minskar lösningens viskositet, utan också dramatiskt ökar litiumjonens skyttelhastighet. Denna egenskap leder direkt till hög effektivitet i batteriets laddnings- och urladdningsprocessen, vilket gör LiTFSI idealiskt för att förbättra den totala prestandan hos litiumjonbatterier. Speciellt inom forskning och utveckling av fastfaslitiumbatterier visar LiTFSI stor potential. Dessutom visar det mycket positiva resultat inom forskning om natriummetallbatterier (SMB) och förväntas driva ytterligare innovation inom batteriteknik. LiTFSI:s prestandastabilitet i komplexa och systematiska miljöer är dock de brådskande frågorna som måste lösas i den aktuella forskningen.
Litiumbis(trifluorometylsulfonyl)imid (LiTFSI) har börjat användas i stora mängder i nya typer av batterier, såsom litiumjonbatterier i fast tillstånd, inklusive polymerbatterier, sulfidbatterier och oxidbatterier. LiTFSI har visat sig vara användbart för att förbättra batteriernas prestanda, inklusive dess roll i anodskydd, underlättar snabbladdning och främjar höga fördelar inom ett brett temperaturområde. Litiumbis(trifluorometansulfonyl)imid är ett av de viktiga elektrolyttillsatserna för litiumbatterier, vilket kan förbättra elektrolytens elektrokemiska stabilitet, cyklingsprestanda och konduktivitet, och har mindre korrosiv effekt på aluminiumfolie vid högre spänningar, vilket kan anpassas för att öka energitätheten hos batterier inom elbilsindustrin.
Den 15 juli 2024 utfärdade Kinas nationella utvecklings- och reformkommission (NDRC) och National Energy Administration (NEA) "Program on Low-Carbon Transformation and Construction of Coal Power Plants(2024-2027)", som nämner att: Senast 2025 , de första kolkraftverkens omvandlingsprojekt med låga koldioxidutsläpp kommer alla att startas, och ett gäng energitekniker med låga koldioxidutsläpp kommer att användas; koldioxidutsläppen från de relevanta projekten kommer att minska med cirka 20 % per kilowattimme jämfört med 2023, till och med uppenbart lägre än koldioxidutsläppen från de befintliga avancerade kolkraftverken, och därmed utforska värdefull erfarenhet för de rena och låga -kolomvandling av kolkraftverk. Genom att anpassa den koldioxidsnåla omvandlingen av de befintliga kolkraftverken och bygga nya kolkraftverk med låga koldioxidutsläpp på ett samordnat sätt, strävar vi efter att påskynda byggandet av ett nytt energisystem som är rent, koldioxidsnålt, säkert och mycket högt. effektiv.
Enligt relevanta prognoser kommer CO2-utsläppen från kolkraftverk år 2030 att vara cirka 4 miljarder ton. Därför är kolkraftindustrins lågkoldioxidteknologier det viktigaste stödet för att uppnå Kinas "2030 - 2060 Carbon Peak & Carbon Neutral"-mål. Så, hur kunde kolkraftsindustrin uppnå avkarbonisering?
01 Omvandling av kolkraft och konstruktionsmetoder
Enligt programmet för lågkoldioxidomvandling och konstruktion av kolkraftverk (2024-2027) finns det tre specifika sätt att omvandla kolkraft till lågkolning:
1, Biomassablandning. Genom att utnyttja biomassaresurser såsom jord- och skogsbruksavfall, avfallsanläggningar och förnybara energigrödor, och ta hänsyn till hållbar försörjning av biomassaresurser, säkerhet, flexibilitet, driftseffektivitet och ekonomisk genomförbarhet, bör koleldade kraftgenererande enheter kopplas till biomassa kraftgenerering. Efter omvandlingen och konstruktionen bör kolkraftverken ha förmågan att blanda mer än 10 % av biobränslen och därmed minska kolförbrukningen och koldioxidutsläppen avsevärt.
2, Grön ammoniakblandning. Genom att använda grön ammoniak som blandas med kolkraftenheter för att generera elektricitet och ersätta en del av kolet. Kolkraftaggregat bör ha förmågan att förbränna mer än 10 % grön ammoniak efter omvandling och konstruktion, med målet att kolförbrukningen och koldioxidutsläppen uppenbarligen kan minskas.
3, Kolavskiljning, användning och lagring. Använd kemiska metoder, adsorption, membran och andra tekniker för att separera och fånga upp koldioxid i rökgasen från koleldade pannor. Fånga upp, rena och komprimera koldioxid genom tryck- och temperaturjustering. Främja tillämpningen av geologisk teknik som effektiv oljedrivning med koldioxid. Använd kemisk teknik som koldioxid plus väte för att erhålla metanol. Genomför geologisk lagring av koldioxid enligt lokala förhållanden.
02 Övergångsvägar för kolkraft med låga koldioxidutsläpp
Expansion av ren energi, inklusive vattenkraft, vindkraft och solenergi, är nyckeln till att förverkliga planerna för energiförsörjningen med låga koldioxidutsläpp. Efter att ha uppfyllt det ökande kraftbehovet behövs ytterligare utbyte av den befintliga kolkraften för energiomställningen med låga koldioxidutsläpp. Efter 2030 kommer icke-fossil energikraft att ersätta den befintliga kolkraften och bli den största delen av kraftförsörjningen; och efter 2050 kommer andelen koleldad kraftproduktion att vara mindre än 5 % av Kinas totala kraftförsörjning.
Enligt en studie från Renmin University of China om utvecklingsutsikterna för Kinas koldioxidsnåla övergång av kolkraft, kan den delas in i följande tre steg:
1, Från och med nu till 2030, som förberedelseperioden för en omställning med låga koldioxidutsläpp, kommer kolkraftskapaciteten fortfarande att växa måttligt före 2030, samtidigt som den nya energin blir majoriteten av krafttillförselökningen och andelen vind- och solkraft installerad kapacitet kommer att vara mer än 40 % till 2030.
2, år 2030-2045 som den snabba övergångsperioden, efter 2030, kommer andelen vind- och solkraft snabbt att överstiga kolkraftens andel, och blir kraftsystemets huvudkraftkälla. Kolkraftverk måste kopplas till biomassateknik, CCUS och andra rena tekniker med låga koldioxidutsläpp, vilket minskar koldioxidutsläppen.
3, år 2045 -2060 som förstärknings- och förbättringsperiod för kraftförsörjningen, år 2050 kommer efterfrågan på elektricitet att vara mättad, kolkraft kommer att omvandlas fullständigt till en justerbar kraftförsörjning, som tjänar smältningen och absorptionen av vind-solenergins huvudkraft och tillhandahåller nöd- och reservkraft.
Här är ett exempel på en maktbas i Kubuqi-öknen. Den totala planerade kapaciteten för Kubuqis kraftbas är 16 miljoner kilowatt, inklusive solcellseffekt på 8 miljoner kilowatt, vindkraft på 4 miljoner kilowatt och avancerad högeffektiv kolkraftkapacitet på 4 miljoner kilowatt. De solenergiprojekt som har byggts är spektakulära, med 2M kW installerad solcellskapacitet redan i drift. Om alla projekt är helt slutförda, beräknas det att cirka 40 miljarder kWh el kan levereras till miljontals familjer per år, med ren energi som står för mer än 50 % av totalen, vilket motsvarar en besparing på cirka 6 miljoner ton standardkol och minska koldioxidutsläppen med cirka 16 miljoner ton årligen. Det är planerat att fler rena energibaser ska vara på väg. Solpaneler byggdes först Solpaneler ett år senare Solenergibas fem år senare
När det gäller elbilar och dess laddningsinfrastruktur, enligt statistiken, i slutet av maj 2024 hade det totala antalet laddningsinfrastrukturer för elbilar ackumulerats till 9,92 miljoner enheter över hela Kina, en ökning med 56 % jämfört med föregående år. Bland dem hade offentliga laddningsanläggningar och den privata sektorn ökat till 3,05 miljoner enheter respektive 6,87 miljoner, med tillväxttakt på 46 % respektive 61 % på årsbasis. Detta betyder att Kina har byggt det största laddningsinfrastrukturnätverket i världen, som täcker det bredaste serviceområdet och utbudet av laddningstyper.
Redaktörens anmärkning: Litiumjonbatterier används nu flitigt i en mängd olika elektroniska enheter, elbilar och energilagring i nätskala. Den globala efterfrågan på litiumjonbatterier fortsätter att växa betydligt. Det uppskattas att år 2030 kommer den globala volymen förbrukade litiumjonbatterier att överstiga 11 miljoner ton, vilket kommer att bli en enorm föroreningskälla som allvarligt kan hota miljön och folkhälsan. Samtidigt leder den växande efterfrågan på litiumjonbatterier till en växande efterfrågan på litium och kobolt. Å andra sidan är halten litium och kobolt i LIB-katoder så hög som 15 % respektive 7 % vikt, vilket är mycket högre än i malmer och saltlösningar. Därför är återvinningen av metallelement i förbrukade LIB-katoder av stor miljömässig, social och ekonomisk betydelse. För närvarande är återvinningen av litiumjonbatterier huvudsakligen uppdelad i tre steg: förbehandling, metallextraktion och metallseparation. I forskning och utveckling av metallextraktionssteget i återvinningsprocessen är den hydrometallurgiska processen ett av de mest lönsamma alternativen på grund av dess höga metallurlakningshastighet och tillfredsställande renhet hos de återvunna produkterna. Processen är dock inte så miljövänlig och inte heller särskilt ekonomisk, eftersom användningen av oorganiska syror ger farliga biprodukter; medan organiska syror kräver ytterligare reduktionsmedel eller längre reaktionstider och högre temperaturer för metallåtervinning.
Forskare från Zhong Lin Wang-teamet ger oss en möjlig metod som är grön, mycket effektiv och ekonomisk för återvinning av LIB, inklusive litiumkoboltoxidbatterier (LCO) och ternära litiumbatterier.
Abstrakt
Med den globala trenden mot koldioxidneutralitet ökar efterfrågan på litiumjonbatterier (LIB) kontinuerligt. Nuvarande återvinningsmetoder för förbrukade LIB behöver dock brådskande förbättringar vad gäller miljövänlighet, kostnad och effektivitet. Här föreslår vi en mekano-katalytisk metod, kallad kontakt-elektro-katalys, som använder radikaler som genereras av kontaktelektrifiering för att främja metallläckage under ultraljudsvågen. Vi använder också SiO2 som en återvinningsbar katalysator i processen. För litiumkobolt(III)oxidbatterier nådde lakningseffektiviteten 100 % för litium och 92,19 % för kobolt vid 90 °C inom 6 timmar. För ternära litiumbatterier nådde urlakningseffektiviteten för litium, nickel, mangan och kobolt 94,56 %, 96,62 %, 96,54 % respektive 98,39 % vid 70 °C inom 6 timmar. Vi förutser att denna metod kan ge ett grönt, högeffektivt och ekonomiskt tillvägagångssätt för LIB-återvinning, och möta den exponentiellt växande efterfrågan på LIB-produktioner.
Redaktörens anmärkning: Litiumjonbatterier används nu flitigt i en mängd olika elektroniska enheter, elbilar och energilagring i nätskala. Den globala efterfrågan på litiumjonbatterier fortsätter att växa betydligt. Det uppskattas att år 2030 kommer den globala volymen förbrukade litiumjonbatterier att överstiga 11 miljoner ton, vilket kommer att bli en enorm föroreningskälla som allvarligt kan hota miljön och folkhälsan. Samtidigt leder den växande efterfrågan på litiumjonbatterier till en växande efterfrågan på litium och kobolt. Å andra sidan är halten litium och kobolt i LIB-katoder så hög som 15 % respektive 7 % vikt, vilket är mycket högre än i malmer och saltlösningar. Därför är återvinningen av metallelement i förbrukade LIB-katoder av stor miljömässig, social och ekonomisk betydelse. För närvarande är återvinningen av litiumjonbatterier huvudsakligen uppdelad i tre steg: förbehandling, metallextraktion och metallseparation. Vid forskning och utveckling av metallextraktionssteget i återvinningsprocessen är den hydrometallurgiska processen ett av de mest lönsamma alternativen på grund av dess höga metallurlakningshastighet och tillfredsställande renhet hos de återvunna produkterna. Processen är dock inte så miljövänlig och inte heller särskilt ekonomisk, eftersom användningen av oorganiska syror ger farliga biprodukter; medan organiska syror kräver ytterligare reduktionsmedel eller längre reaktionstider och högre temperaturer för metallåtervinning.
Forskare från Zhong Lin Wang-teamet ger oss en möjlig metod som är grön, mycket effektiv och ekonomisk för återvinning av LIB:er, särskilt LFP-batterier.
Abstrakt
Återvinningen av litiumjärnfosfatbatterier (LFP), som representerar mer än 32 % av den globala marknadsandelen för litiumjonbatterier (LIB), har väckt uppmärksamhet på grund av de värdefulla elementresurserna och miljöhänsyn. Men den senaste återvinningstekniken, som vanligtvis är baserad på elektrokemiska eller kemiska lakningsmetoder, har kritiska problem som tråkiga procedurer, enorm kemikalie-/elförbrukning och sekundära föroreningar. Här rapporterar vi ett innovativt självdrivet system som består av en elektrokemisk LIB-återvinningsreaktor och en triboelektrisk nanogenerator (TENG) för återvinning av förbrukad LFP. I den elektrokemiska LIB-återvinningsreaktorn används Cl−/ClO−-paret som genereras elektrokemiskt i NaCl-lösning som redoxmediator för att bryta ner LFP till FePO4 och Li+ via redoxmålreaktionen utan extra kemikalier. Dessutom är en TENG som använder kasserade komponenter från LIBs inklusive höljen, aluminium-plastfilmer och strömavtagare utformad för att drastiskt minimera sekundära föroreningar. Dessutom skördar TENG vindenergi och ger en effekt på 0,21 W för att driva det elektrokemiska återvinningssystemet och ladda batterier. Därför uppvisar det föreslagna systemet för återvinning av förbrukad LFP hög renhet (Li2CO3, 99,70% och FePO4, 99,75%), självförsörjande funktioner, förenklat behandlingsförfarande och en hög vinst, vilket kan främja hållbarheten hos LIB-teknologier.
Li-ion-batterier har gjort intåg på elfordonsmarknaden med höga energidensiteter, men de lider fortfarande av långsam kinetik som begränsas av grafitanoden. Här designas elektrolyter som möjliggör extrem snabb laddning (XFC) av en grafitanod i mikrostorlek utan Li-plätering. Omfattande karakterisering och simuleringar av diffusionen av Li+ i bulkelektrolyten, laddningsöverföringsprocessen och den fasta elektrolytens interfas (SEI) visar att hög jonkonduktivitet, låg desolvationsenergi för Li+ och skyddande SEI är väsentliga för XFC. Baserat på kriteriet utformas två snabbladdande elektrolyter: lågspänning 1,8 m LiFSI i 1,3-dioxolan (för LiFePO4||grafitceller) och högspänning 1,0 m LiPF6 i en blandning av 4-fluoretylenkarbonat och acetonitril (7:3 i volym) (för LiNi0.8Co0.1Mn0.1O2||grafitceller). Den förstnämnda elektrolyten gör det möjligt för grafitelektroden att uppnå 180 mAh g−1 vid 50C (1C = 370 mAh g−1), vilket är 10 gånger högre än en konventionell elektrolyt. Den senare elektrolyten gör det möjligt för LiNi0.8Co0.1Mn0.1O2||grafitceller (2 mAh cm−2, N/P-förhållande = 1) att ge en rekordstor reversibel kapacitet på 170 mAh g−1 vid 4C laddning och 0,3C urladdning . Detta arbete avslöjar nyckelmekanismerna för XFC och tillhandahåller instruktiva principer för elektrolytdesign för praktiska snabbladdande LIB:er med grafitanoder.
Redaktörens anteckning: Forskare rapporterar en banbrytande högspänningselektrokemi med hög energitäthet för litiumjonbatterier som är ekonomisk och metallfri (miljövänlig). Detta 4 V-klass organiska litiumjonbatteri har hög teoretisk kapacitet och hög spänning, medan deras praktiska katodmaterial och elektrolyter förblir outforskade.
Är redoxaktiva organiska små molekyler lämpliga för högspännings (>4 V) litiumjonbatterikatoder?
Av: Yuto Katsuyama, Hiroaki Kobayashi, Kazuyuki Iwase, Yoshiyuki Gambe, Itaru Honma | Första gången publicerad: 10 mars 2022 på Advanced Science
4 V-klass organiska litiumjonbatterier
Medan organiska litiumjonbatterier har väckt stor uppmärksamhet på grund av sin höga teoretiska kapacitet, är högspänningsorganiska katodmaterial fortfarande outforskade. I artikelnummer 2200187 rapporterar Yuto Katsuyama, Hiroaki Kobayashi, Itaru Honma och medarbetare elektrokemin hos krokonsyra vid hög spänning. Teoretiska och experimentella undersökningar bekräftar att de två enolaterna i krokonsyra visar runt 4 V redox, som kan användas för energilagring.
Abstrakt
Medan organiska batterier har väckt stor uppmärksamhet på grund av sin höga teoretiska kapacitet, är högspänningsorganiska aktiva material (> 4 V vs Li/Li+) fortfarande outforskade. Här kombineras densitetsfunktionella teoriberäkningar med cykliska voltammetrimätningar för att undersöka elektrokemin hos krokonsyra (CA) för användning som ett litiumjonbatteri-katodmaterial i både dimetylsulfoxid och γ-butyrolakton (GBL) elektrolyter. DFT-beräkningar visar att CA-dilitiumsalt (CA–Li2) har två enolatgrupper som genomgår redoxreaktioner över 4,0 V och en teoretisk energitäthet på materialnivå på 1949 Wh kg–1 för lagring av fyra litiumjoner i GBL – som överstiger värdet av båda konventionella oorganiska och kända organiska katodmaterial. Mätningar av cyklisk voltammetri avslöjar en mycket reversibel redoxreaktion av enolatgruppen vid ≈4 V i båda elektrolyterna. Batteriprestandatest av CA som litiumjonbatterikatod i GBL visar två urladdningsspänningsplatåer vid 3,9 och 3,1 V och en urladdningskapacitet på 102,2 mAh g–1 utan kapacitetsförlust efter fem cykler. Med de högre urladdningsspänningarna jämfört med de kända, state-of-the-art organiska små molekylerna, lovar CA att vara en främsta katod-materialkandidat för framtida högenergi-densitet litiumjon organiska batterier.
Den 15 april gjorde ett FoU-team från Changzhou Liyuan New Energy Co ett tillkännagivande i Nanjing att företaget hade gjort ett tekniskt genombrott för LFP-katodmaterial, vilket avsevärt förbättrade LFP:s prestanda, såväl som laddningshastigheten, vid låg temperatur.
En elbil som drivs av ett konventionellt LFP-batteri har sin egen uppenbara nackdel med räckviddsångest, det vill säga att dess räckvidd ofta är runt 50 % av det påstådda NEDC/WLTP/EPA-intervallet vid låga temperaturer som -20℃.
Det nya LFP-materialet, "LFP-1", påstås vara utvecklat av mer än 20 FoU-experter från dess Shenzhen Research Center efter mer än 2 000 upprepade experiment på åtta år och FoU-teamet har vunnit 5 patent med det.
Genombrottsprestandan för "LFP-1" rapporteras uppnås genom att etablera höghastighets-litiumjontransportkanaler inuti katodmaterialet tillsammans med den senaste tekniken för "energisfärer"; och materialegenskaperna:
Ökar urladdningskapaciteten för LFP-batterier från 55 % till 85 % vid -20 ℃ grader och från nästan noll till 57 % vid -40 ℃ grader.
Uppnå en räckvidd på 500 kilometer på bara 15 minuters 4C-hastighets snabbladdning. Som jämförelse behöver en elbil som drivs av ett konventionellt LFP-batteri vanligtvis 40 minuters snabbladdning för att uppnå en räckvidd på cirka 550 kilometer.
Poworks
Poworks är en professionell tillverkare och leverantör av litiumföreningar.
Solpaneler byggdes först
Solpaneler ett år senare
Solenergibas fem år senare
